blogg som testar och tipsar om leksaker
Random header image... Refresh for more!

Testpatrull – Spindelråtta

Test av spindelråtta häst (spiraldjur)

Har fått kommentar på mitt först test av GoTools bilen i mitt val att rekommendera den till pojkar. Visst finns det flickor som gillar bilar, själv hade jag en liten lila Lancia som hette Lisa och en mjukishund som hette Volvo.
Ger mina sönder både dockor och bilar, men jag skulle inte i present till någon annans flicka ge en bil, såvida denna inte önskade sig det specifikt.  Vi kan i absurdum försöka neutralisera barns leksaker, men pojkar är pojkar och flickor är flickor.

Bästa exemplet är nog när jag skulle hämta sonen och hans kompis för att gå till brandstationen på besök. De båda var till sig av förväntan, bokstavligen hoppade fram till bilen utanför dagis. På parkeringen möter vi en jämnårig flicka som frågar var vi ska. Pojkarna i kör:
–    Till braaaaaaaaaaandstationen!!!!
–    Varför då ? säger den lilla flickan och ser oförstående på dem.

Nu har vår lilla Sessa sex månader gammal testat en spindelråtta från doppresent.se. En garanterat könsneutral leksak för de allra minsta och även de äldre, till en prisvärd summa om 119 kronor.

Öppnar låda med produkten, första tanken är Hippie. – Var är min maxikjol, batiktröja och arméjacka med kruthål?

Möts av en mörkbrun häst i polyester med svarta och orangea detaljer.  På hjässan sitter en lång spiral fast och i änden på spiralen finns en ring att fästa den med. Det är långt ifrån de rosa leksaker jag tidigare köpt till Sessan.

Fäster spiralen i en krok i taket och låter den hänga över Sessans Babyhome vagga. Direkt grepar Sessan tag i hästen, drar i den hej vilt och skrattar oavbrutet när den flyger iväg. Storebror är med och observera glatt. När han ska hjälpa till och drar i hästen lossnar ringen från fjädern. I taket sitter ringen kvar och Sessan hon kramar hästen och en spiral.

Ringen är bara enkelt fastskruvad på spiralen, på två sekunder är den fastskruvad igen. Leken fortsätter, barnen drar i hästen, den trillar av ringen, jag sätter fast den. Allt sker under kiknande skratt.

Den fina hästen, ringen ligger bredvid.

Märker att Sessan gärna vill krama hästen. Vill inte att det ska vara en spiral hängande i den då.

Efter tionde gången när den ramlat ner ger jag upp. Det går lätt att skruva av spiralen från hästens huvud.  Förstår att någon har tänkt till vid tillverkningen av hästen. Den har dubbla användningsområden. Dels en spindelråtta och dels ett kramdjur som prasslar.

Det går mycket lätt att sätta fast spiralen igen när barnen lekt färdigt, dock inser jag att vi inte har lekt färdigt när jag skruvar fast spiralen igen.

Sessan sträcker ut sina armar mot den och vill greppa. Ytterligare en gång slås jag av hur lättanvändig leksaken är. Skruvar smidigt av spiralen från hästens huvud och ger den till en glad Sessa.

Sessan undersöker hästen grundligt. Den har långa smala grepvänliga ben, som slutar med en mjuk rund stoppad fot alldeles förträffligt mysig att stoppa i munnen.  Svansen är långa smala band tjocka som spagetti, mysig att rulla fingrarna kring.

Fötterna och kroppen prasslar när man tar i dem, precis vad min lilla Sessa tycker bäst om.

Upplever hästen som väldigt barnsäker, allt är mycket väl fastsytt, inga lösa delar mer än spiralen. Spiralen gick som sagt mycket lätt att ta bort.

Sedan en vecka tillbaka är nu hästen Sessans lekkamrat. Den är med henne när hon behöver stimulans i sin matstol i väntan på att vi vuxna ska äta färdigt middagen, hon leker med den på filten och i vaggan.  När jag är med i leken tar jag upp hästen och säger galopp galopp med stor mun, ser säkert mycket fånig ut, men Sessan skrattar road åt det.

Lägger jag hästen på mage så står kroppen upp i lagom höjd när Sessan ligger på mage för att se den i ögonhöjd.  På så sätt har Sessan något i lagom höjd att vila ögonen på när hon tränar rygg och nacke. Annars brukar jag själv ligga på golvet och ge roliga miner för att underhålla henne. Nu har jag fått en hjälpreda i form av en ” Hippiehäst”.

Även storebror gillar att mysa med hästen, har under veckan funnit den på hans kudde ett par kvällar.

För en sexmånaders bebis är hästen verkligen en leksak jag rekommenderar. Fler leksaker än den till en halvårs bebis är egentligen överflödigt enligt min erfarenhet. Sessan har inte lekt med någon annan leksak på en vecka.  I och med att den även har en spiral för att hänga upp den i, så är det absolut något att ge till en nyfödd, som sedan kan vara med barnet i många år.

4 comments

1 Trebarnsmamman { 07.01.09 at 23:42 }

Vilken fantastiskt söt liten tjej du har! Och vad mysigt hon verkade ha med hästen.
Jag håller delvis med om detta med att pojkar är pojkar och flickor är flickor, för ofta har de av någon anledning väldigt könsspecialiserade intressen. Däremot har jag begåvats med en lite tjej som är allt annat en än prinsessa (som hennes storasyster är)…hon älskar blått (väljer alltid blåa saker om hon får), hon älskar bilar, båtar, flygplan, tåg osv. Och hon hade definitivt älskat brandbilden ni testade. Hennes storasyster däremot hade inte ens tittat åt den…så olika kan det alltså vara i en och samma familj :)

2 Nettan { 07.02.09 at 22:46 }

Vi köpte en sådan på underbarabarn mässan förra året. Wilma älskar den fortfarande. Just att stoppa den i munnen och bita på den gillade hon när hon fick tänder.

3 Jenny { 07.03.09 at 8:46 }

Trebarnsmamman, tack för dina fina ord om vår prinsessa. Vad intressant hur olika det kan vara mellan flickor i samma familj. Jag har inte upplevt någon sådan skillnad med våra killar, men vet vänner som upplevt stora skillnader.
Nettan, vi är inne i nya tänder perioden nu, fötterna ( på hästen alltså) är perfekta för att stoppa allt kliande .
Ha en fin helg!

4 Clara { 03.26.10 at 1:18 }

Jag tycker att du borde läsa tex Hur pojkar och flickor gör kön av Bronwyn Davies. Efter att ha läst den inser jag med mina barn att jag alltid ursäktat att flickor är flickor och pojkar är pojkar, för att jag inte vågat ta tag i att ge mina barn en ärlig chans att få välja själva. Det går inte att säga att ”ja, men min flicka tycker bara om dockor och då är det så”. Det handlar också om vad vi som föräldrar ger dem för signaler om att vi är öppna för. Det handlar inte om att ta bort möjligheter, eller tvinga dem att bli på ett visst sätt, men att istället ge dem fler möjligheter. Genom attityden flickor är flickor ställer vi förväntningar på barnen som gör att de inte har samma chans att välja själva.

Leave a Comment