Dagens testare är vår basketkille Nicklas, 12 år.  Han ska testa ” Gör dina egna studsbollar”. Han ska utföra testet helt på egen hand med observation av mig. Detta för att se svårighetsgrad och lämplighet i ålder för denna typ av leksaker.

Spänningen är stor, en ljummen sommarkväll, när de små somnat och storebror är på annan ort gör vi slag i saken och invaderar köksbordet tillsammans.

Inleder med att Nicklas läser baksidan på den tilltalande förpackningen om hur man ska gå tillväga.

Av baksidan att döma ska det vara en tre stegs process för att få en studsboll i sin hand.

Nicklas öppnar lådan och finner ett instruktionsblad tre olika påsar. En med puler, en med glitter samt hållare för nyckelringar och en ytterligare med 6 olika små formar.

Det jublas, en form är i basketbollsmönster. Det blir första formen att testas. Instruktionsbladet har både text och pedagogiska bilder steg för steg hur tillverkningen ska gå till
( riktigt så enkelt som det stod på baksidan av förpackningen är det inte).

Först ska det fram ett tidningspapper ( för att skydda bordet) och vattenglas utläses det av instruktionen, samt ett förkläde. Vår testare väljer att byta tröja istället.

Vår kära testare häller i pulver i bollformen, det ska hällas i och sedan skaks om. När formen är fylld lägger Nicklas ner formen snabbt i vattenbaljan som tagits fram. I instruktionen står det att formen ska läggas ner sakta, men på bilden visar bara ett vattenglas, så vår testare följer bilden. Nu är han ivrig och vill få sin boll.  Sedan vänta fem minuter.

Under tiden påbörjas nästa boll. I skakningen av denna delar sig formen iderligen, det blir pulver överallt. Formen är väldigt bräklig, men Nicklas ger inte upp. Plockar i pulver och kniper hårt om formen för att hålla den samman. Den här gången förs formen ner sakta. Efter en minut i vattnet öppnar formen sig, testaren låter den ligga kvar.

Fem minuter har nu passerat för basketformen i vattnet. Nicklas lyfter upp den, den känns väldigt kletig. Han öppnar formen, men har svårt att få bollen att släppa från kanterna. Den släpper till sist, men nu är Nicklas väldigt kladdig om fingrarna. Nu ska bollen torka i 15 minuter.

Händerna tvättas och sedan ska bollen där formen öppnade sig tas upp. Det är inte så mycket att ta upp. Studsbollsmassan har expanderat och bollen är mer lik lillebrors geggamoja än en studsboll. Formen och bollen åker i rundaarkivet.

Ny tvätt av händer och en ny form ges chans. Innan testas alla formar noggrant så samma incident inte ska inträffa. Det är relativt dålig passform på samtliga resterande formar. Svåra att stänga, näst intill omöjliga att stänga. Nicklas är inte den som ger upp. Han trycker med all sin kraft för att kunna få formarna att stänga sig, till slut går det.

Nicklas: – Det här var ruggigt dålig passning, jag orkar nästan inte att stänga dem, Det här pysslet ska vara från 6 år, jag skulle snarare säga 12 år minst.

Nu prövas en ny form, den precis som de två tidigare är väldigt ostadig, Nicklas måste hålla i formen hela tiden när han fyller den.  Sedan väntan i fem minuter.

Han tar upp formen och åter igen mycket svårt att få den att släppa. Stänger igen och ner i vattnet en stund ytterligare. När formen ska öppnas igen så går den sönder. Fästet som formen öppnas med spricker och bollen lossnar inte.

Nicklas:- Attans, jag ska göra ett experiment ( Nicklas är väldigt van att pyssla och hjälpa till i köket), ska se om formen släpper om jag häller kallt vatten på baksidan.

Detta experiment fungerar, han är allt bra finurlig. En rosa rundformad kreation visar sig i handen på honom efter en minut under kallt vatten. Han har tänkt att ge den till mig att ha till mitt rosa mobilhölje.  När den torkat skruvar han i ett av de tre medskickade nyckelringarna. Man måste skruva väldigt försiktigt för att inte förstöra bollen.

Nicklas ser på instruktionsbilden att han eventuellt valt fel vattenbadning. Rekapitulerar. Tar ett annat vattenglas och en ny form. Ny tillverkning påbörjas.

Nu har det passerat över tjugominuter av vår test tid. Den första bollen ska nu enligt instruktionen vara färdig. Åh det är den, nästan. Lite kletig, men den studsar väldigt bra runt om i vårt kök.

Tillverkningen fortsätter, nu har Nicklas fått rutin på hur man ska göra.

I över två timmar får vi en mysig stund kring köksbordet. Nicklas pysslar och jag skriver, vi skrattar och utvärderar ihärdigt tillsammans.

Vi får en mysig pysselstund tillsammans, ”Gör dina egna studsbollar” är ett avancerat pyssel. Det blir kladdigt, kräver ihärdighet och innebär väldigt mycket väntan. Resultatet är väldigt tilltalande och användbart. Denna produkt rekommenderar vi gärna till någon som har tålamod är minst 10 år och gillar att pyssla.

Vi kommer med stor glädje att tillverka fler studsbollar framöver.

Nicklas tankar om produkten:
De kan vara väldigt svåra att göra inledningsvis, men när man väl gjort det några gånger blir det väldigt lyckat. Det är viktigt att läsa beskrivningen ett par gånger innan tillverkningen startar.
Man måste ha bra tålamod för att tycka att studsbollstillverkningen är rolig. Jag har tålamod och gör gärna fler studsbollar en annan dag, nu när jag vet hur man gör ordentligt.

Sonen vill leka direkt med sina nya bilar. När han inte är Byggare Bob är han polis eller brandman hemma. Bärgningsbilen, ambulansen och polisbilen i paketet blir roliga attribut till sonens lek.  Jag ska bara byta blöjor och sedan ansluta till leken.

Fridens liljor, sonen traskar in på rummet. Hör hur det slamrar och låter därinifrån, precis så som det låter när barn leker, -brum -brum, -tut tut, bilen kommer till garaget…

Ljuden tystnar. Det blir så där skrämmande tyst, som när någon är på bus upptåg.

Jacob: – Mamma, kom! Titta! Jag är Pippi.

Möts av en vinglig son. Med händerna ut i luften och under ena foten en polisbil och en ambulans under den andra i en lek som ser ut att vara ett försök till balansgång.

Frågar den gode herren vad han gör.

Jacob: – Mamma, jag åker skridskor, som Pippi. Det här är mycket roligare. Du sa ju att vi skulle testa nya bilarna.

Skridskoförsöket sker under mycket, mycket vingliga förhållanden, konsumentverket skulle absolut inte godkänna dessa bilar som skridskor. Tar en bild och sonen fortsätter sin lek i lugnare tempo.

Den för dagen nya leklådan agerar parkering till bilarna. Fler och fler leksaker ansluter till leken.

Dockhuset flyttar ner i lådan, bärgningsbilen agerar flyttbil av dockhusets koja. Den ska flyttas till stranden där hajen bor. Sonen förklarar att det är dockornas sommarhus.

Lillasyster Sessan 7 månader visar stort intresse för sonens lek och vill också vara med.

Efter en stund får Fisher Price garaget vara med, då hittar sonen sina Go Tools bilar. Dessa står högst i kurs av alla leksaker just nu. Jacob låter lillasyster leka med räddningsbilarna och han själv leker med Go Tools bilarna. Då och då hjälper han sin syster att greppa bilarna, eller ställer dem på en filt så de inte ska gå sönder om Sessan tappar dem.

Tillsammans får de båda syskonen en mysig lekstund. Hade trott att det skulle vara mer lek med räddningsbilarna från sonens sida, men det kommer garanterat att bli mer framöver.  Han har tidigare fått liknande bilar och dessa är fortfarande väl använda i leken. Räddningsbilarna är verkligen ett säkert köp till bil intresserade barn.

Vår lilla Sessa uppskattade bilarna, men de har små hjul som kan tas av och på för de händiga barnen. Detta gör att de inte är lämpliga för barn under tre år utan uppsikt av vuxen.  Med vuxens uppsikt är det bra för även för små bebisar. Klara fina färger och många detaljer som den nyfikna bebisen kan har mycket roligt med.

För 90 kronor får en Byggare Bob en outtröttlig leksak.

För en tid sedan testade vi Go Tools Brandchefs bil. Det var en stor succé. Denna bil har fått följa med i stort sätt överallt sedan dess. Taket skruvas av och på med den tillhörande skruvmejseln. Skruvmejseln används lite varstans från dörrar till bord. Allt med en stor förtjusning. Jacob är en kille som har väldigt många leksaker och relativt ofta tröttnar på dem fort.  Det har därför varit en enorm glädje att kunna se hur mycket han använt Go Tools bilen.

Undrande om det ska bli samma succé igen överlämnar jag en ny Go Tools till Jacob. Den här gången en lastbil med lift. Med eget mammabehov av att sitta vid datorn och arbeta i ett par timmar när lillasyster sover, ger jag Jacob bilen för att han ska kunna vara sysselsatt.

Jublet från fyra åriga Jacob när han får bilen i sin hand har ingen hejd.

Jacob:- Åh mamma, den har en skiftnyckel och en lyftKRAAAAAN!!!!
Med hjälp av skiftnyckel, som är i plåt och mycket gedigen, skruvar Jacob upp bilen så den åker iväg. Han gör det igen och igen och igen. Det finns ingen hejd på vad roligt det är.

På eget bevåg efter att ha lekt med Kranbilen en lång stund, går Jacob och hämtar sin Brandchefs bil. Han skruvar av dess tak. På lastbilen skruvar han av kranen. De båda bilarna får nya utseenden och funktioner genom att byta delar. Verktygen hanterar Jacob helt på egen hand, skruvmejseln och skiftnyckel arbetar hejvilt. Passformen på de olika bildelarna och verktygen är väl konstruerad, anpassade för lekglada Byggare Bob.

Det är en fröjd att se sonen så inne i sin lek, sitter bredvid mig vid min arbetsplats. Ger glada tillrop och visar de olika utseendena på bilarna. Han har en egen lek med bilarna när han byter delarna. Bara höra hans egna konversationer är en fröjd för själen.

Jacob: – Tut tut brandmannen kommer, kan du fixa min bil herr kranbil? Ja visst herr brandman, ladda skruvmejseln, brum brum.
.
Färdig med mitt att göra, som på given signal när datorlocket stängs.
Jacob: – Mamma, ska vi leka med bilarna i garaget? Du kan få vara Brandbilen om du vill.

Det är klart jag vill det. Leken avancerar till vårt bilgarage. Vi turas om att byta delar. Tävlar vilken bil som kör fortast med sin pullback funktion. Resultaten är varierande och lika roande varje gång de avgörs.

När lillasyster vaknar fortsätter Jacob leken på egen hand ända tills det är dags för mellanmål. Då har han lekt oavbrutet i tre timmar med bilarna. Det är en lång tid för en fyraåring Jacob utan att bli rastlös.

Dagarna går, nu under en period av regn är Go Tools bilarna den leksaken Jacob lekt med mestadels.

En liten incident inträffade med skiftnyckel. Jacob satte den kring sitt finger och fick inte loss den.  Skiftnyckeln är i metall och saknar möjlighet att dra av ringen i nyckeln om barnen skulle fastna i den. Fick hålla Jacobs finger högt och lirka av nyckeln. Det kommer nog inte att hända igen, men vill ändå skriva om det. Samtidigt så är skiftnyckeln väldigt lik en riktig och skulle den vara helt anpassad för alla tänkbara idéer en fyraåring kan tänkas ha, tror jag inte den skulle vara lika populär hos sonen.

Det unika med Go Tools bilar är att det är inte bara en bil med pullback funktion. De har olika verktyg och avtagbara delar, som barnen själva kan skruva av och på. Delarna kan användas på alla bilar i serien. De här två bilarna vi nu testat kommer inte att bli de sista bilarna i serien hos vårt hushåll. Jacob har redan kryssat för i sortimentet vilka bilar han önskar sig av tomten.

LeksakerOnline anm:
Vi har tagit upp detta med vår leverantören av Go Tools.  Våran förhoppning är att de kommer att byta ut verktygen till plast. Men tills dess så vill vi tipsa om att ta lite tvål eller olja på fingret om den skulle fastna.

När jag växte upp minns jag en liten Brio skallra i rött med pinnar som var gröna, gula och ljusblå. Hade den till mina dockor, när jag lekte mamma. Än idag finns skallran kvar hemma hos mormor i barnens lekback, om än lite kantstött och till åren gången.

Det är inte för inte som Brio är Kunglig Hovleverantör, deras leksaker håller hög klass och har gjort det under en lång epok.

Det är en stor ära att få ge min prinsessa en likadan skallra som jag hade under uppväxten, men anpassad till dagens mode.

Idag ska vi testa 2000talets Bell Rattel från doppresent.se, pris 69 kronor.  Skillnaden mellan den jag växte upp med och dagens är dess färger.  I övrigt är det precis samma klassiska leksak, som fått nya trendigare färger.  Den finns idag enfärgad i vit, rosa, grönt, svart eller lila. För den som vill finns även den klassiska i rött, med gröna, gula och ljusblåa pinnar fortfarande till försäljning.

Med nostalgi i själen lämnar jag över en vit Bell Rattle till Sessan.  För att låta henne bli nyfiken får hon börja med att titta på skallran när den ligger i sin tilltalande förpackning.

En liten fyrkantig låda i senaste design, svart och vit färgton. Direkt börjar Sessan le när hon lyfter lådan från bordet. Den låter, sådär lagom klingande, ett bjällerklang läte, bara tomten som fattas.

Hjälper Sessan att öppna förpackningen, vilket går mycket enkelt. Inga spännen som måste tas av eller onödig plast. Helt anpassat för föräldrar till bebisar med lite tålamod.

Sessan tittar storögt på den lilla skallran när hon får den i sin hand. Den är verkligen fin, enkel och stram. En konstruktion väl anpassad för de yngsta. Hon greppar den lätt åt alla möjliga håll, god att stoppa i munnen.

Skallran rullar iväg framför Sessan, ljudet och farten manar till kiknande skratt och nyfikenhet.

Efter en stund är skallran och Sessan ett med varandra.

På förpackningen står det från sex månader Sessan är snart sju månader. Ålders indikatorn är väl uttänkt. Sessan är i precis rätt målgrupp för skallran. Har precis börjat upptäcka ljud, ta upp saker och följa rörelser. Denna skallra är en mycket lämplig leksak för att främja och utveckla hennes motorik och lekintresse.
Skallran ger ifrån sig lagom höga ljud, lätt att greppa, lagom stor och väldigt gedigen i sin träkonstruktion.

Brio Rattle är en klassisk gåva till halv års bebisar, som jag varmt rekommenderar.

Har fått kommentar på mitt först test av GoTools bilen i mitt val att rekommendera den till pojkar. Visst finns det flickor som gillar bilar, själv hade jag en liten lila Lancia som hette Lisa och en mjukishund som hette Volvo.
Ger mina sönder både dockor och bilar, men jag skulle inte i present till någon annans flicka ge en bil, såvida denna inte önskade sig det specifikt.  Vi kan i absurdum försöka neutralisera barns leksaker, men pojkar är pojkar och flickor är flickor.

Bästa exemplet är nog när jag skulle hämta sonen och hans kompis för att gå till brandstationen på besök. De båda var till sig av förväntan, bokstavligen hoppade fram till bilen utanför dagis. På parkeringen möter vi en jämnårig flicka som frågar var vi ska. Pojkarna i kör:
–    Till braaaaaaaaaaandstationen!!!!
–    Varför då ? säger den lilla flickan och ser oförstående på dem.

Nu har vår lilla Sessa sex månader gammal testat en spindelråtta från doppresent.se. En garanterat könsneutral leksak för de allra minsta och även de äldre, till en prisvärd summa om 119 kronor.

Öppnar låda med produkten, första tanken är Hippie. – Var är min maxikjol, batiktröja och arméjacka med kruthål?

Möts av en mörkbrun häst i polyester med svarta och orangea detaljer.  På hjässan sitter en lång spiral fast och i änden på spiralen finns en ring att fästa den med. Det är långt ifrån de rosa leksaker jag tidigare köpt till Sessan.

Fäster spiralen i en krok i taket och låter den hänga över Sessans Babyhome vagga. Direkt grepar Sessan tag i hästen, drar i den hej vilt och skrattar oavbrutet när den flyger iväg. Storebror är med och observera glatt. När han ska hjälpa till och drar i hästen lossnar ringen från fjädern. I taket sitter ringen kvar och Sessan hon kramar hästen och en spiral.

Ringen är bara enkelt fastskruvad på spiralen, på två sekunder är den fastskruvad igen. Leken fortsätter, barnen drar i hästen, den trillar av ringen, jag sätter fast den. Allt sker under kiknande skratt.

Märker att Sessan gärna vill krama hästen. Vill inte att det ska vara en spiral hängande i den då.

Efter tionde gången när den ramlat ner ger jag upp. Det går lätt att skruva av spiralen från hästens huvud.  Förstår att någon har tänkt till vid tillverkningen av hästen. Den har dubbla användningsområden. Dels en spindelråtta och dels ett kramdjur som prasslar.

Det går mycket lätt att sätta fast spiralen igen när barnen lekt färdigt, dock inser jag att vi inte har lekt färdigt när jag skruvar fast spiralen igen.

Sessan sträcker ut sina armar mot den och vill greppa. Ytterligare en gång slås jag av hur lättanvändig leksaken är. Skruvar smidigt av spiralen från hästens huvud och ger den till en glad Sessa.

Sessan undersöker hästen grundligt. Den har långa smala grepvänliga ben, som slutar med en mjuk rund stoppad fot alldeles förträffligt mysig att stoppa i munnen.  Svansen är långa smala band tjocka som spagetti, mysig att rulla fingrarna kring.

Fötterna och kroppen prasslar när man tar i dem, precis vad min lilla Sessa tycker bäst om.

Upplever hästen som väldigt barnsäker, allt är mycket väl fastsytt, inga lösa delar mer än spiralen. Spiralen gick som sagt mycket lätt att ta bort.

Sedan en vecka tillbaka är nu hästen Sessans lekkamrat. Den är med henne när hon behöver stimulans i sin matstol i väntan på att vi vuxna ska äta färdigt middagen, hon leker med den på filten och i vaggan.  När jag är med i leken tar jag upp hästen och säger galopp galopp med stor mun, ser säkert mycket fånig ut, men Sessan skrattar road åt det.

Lägger jag hästen på mage så står kroppen upp i lagom höjd när Sessan ligger på mage för att se den i ögonhöjd.  På så sätt har Sessan något i lagom höjd att vila ögonen på när hon tränar rygg och nacke. Annars brukar jag själv ligga på golvet och ge roliga miner för att underhålla henne. Nu har jag fått en hjälpreda i form av en ” Hippiehäst”.

Även storebror gillar att mysa med hästen, har under veckan funnit den på hans kudde ett par kvällar.

För en sexmånaders bebis är hästen verkligen en leksak jag rekommenderar. Fler leksaker än den till en halvårs bebis är egentligen överflödigt enligt min erfarenhet. Sessan har inte lekt med någon annan leksak på en vecka.  I och med att den även har en spiral för att hänga upp den i, så är det absolut något att ge till en nyfödd, som sedan kan vara med barnet i många år.

Idag ska vi testa en Go Tools Fire commans unit från leksakeronline.se ( pris 90 kr).

Jacob ser förpackningen och hoppar av glädje – Oh mamma en brandbil, jag älskar brandbilar, och den har en skruvmejsel.

Tänker direkt den perfekta presenten till alla barnkalas i höst för 4-6 åringar.

Jacob synar förpackningen och ser på baksidan att det finns en bild på ett garage. Frågan blir då:
- Varför finns det ingen station till den?
Den frågan löser han lätt, hämtat sitt Fisher Price garage, de bilarna som tillhör det har han tröttnat på, men garaget är fortfarande en hit. Trycka på bensinknappen och höra klunk klunk är fortfarande lika roande. Var en period då garaget inte användes men i sommar har det åter efterfrågats. Har varit räddningsstation, kombinerat med verkstad.

Testningen fortsätter.

Innan förpackningen öppnas visar Jacob hur bilen fungerar genom att snöra på skruvmejseln som sticker upp ur den lekinbjudande förpackningen.

Förpackningen lite svår att öppna, mamma får hjälpa till. Stort plus är att den inte har skruvar som den sitter fast i. Hur många gånger har vi inte köpt en bil som inte kunnat lekas med för den ska skruvas loss från en platta.

I förpackningen finns en bil, en skruvmejsel och en lös takdel för montering, samt en liten instruktion.

Mamma blir något skeptisk över de lösa delarna, men sonen fattar tycke. Jacob tar delarna och börjar leka, när mamma läser instruktionspappret. Instruktionen har en bild på en annan bil än den vi testar, något irriterande.

Instruktionen är lite svår att förstå vad skruvmejseln ska vara till för, men Jacob fyra år förstår hur den fungerar och visar mamma var man ska skruva. Genom att skruva med den tillhörande skruvmejseln åker bilen iväg.

Den lösa takdelen fäster Jacob brilliant på taket med skruvmejseln. Skruvmejseln har till och med ett eget hål i bilen där den kan förvaras.

I en halvtimme leker vi med bilen tillsammans med garaget, tar av och på taket, skruvar i mejseln så bilen åker iväg. Leken går ut på att bilen är på verkstaden i garaget för reparation.

Bilen har även en pullback funktion, dvs drar man den bakåt åker den framåt. Lillasyster tycker om att titta på bilen när den åker iväg. Följer den med blicken och ett leende på läpparna.

Vi får en mysig lekstund med bilen och garaget, helt klart över förväntan. När Jacob tröttnat tar han bilen med sig och sätter sig i soffan. Bilen är med honom hela dagen, även på huvudkudden när vi läser saga. – En ny kompis.

Bilen är tillverkad i hårt material, ger ett intryck av att ha väldigt god kvalitet. Alla delar känns mycket gedigna. Hjulen är hårda, ej risk att de kommer gå sönder i första taget ( hjulen på vissa bilar har en viss tendens att förvanskas hemma hos oss, de är goda att tugga på. Ser ingen sådan risk med denna fina bil).

Rekommenderar verkligen denna produkt till killar som gillar bilar och att mecka. Mycket prisvärd produkt.